Mitt näst sista inlägg
Söndag 07.06
Det blev en fin begravning. Första halvan var kyrklig och jag hade anlitat en svensk präst. Hon höll cermonien pa tva sprak, det var fint. Hon var hemma hos mig 2 dagar innan och vi pratade om Hubert. Agnes och Paul var ocksa med. Hon hade hittat ett ord för Hubert som hon talade mycket om under begravningen och det var "vetgirig". Det finns inget riktigt bra ord pa tyska men hon lyckades i alla fall fa till det. Det stämmer ju bra för han var ju nyfiken pa allt och alla och ville veta allt.
Den andra halvan av begravningen var Frimurarnas, de utförde en specilell cermoni. En av hans ordensbröder höll ocksa ett mycket fint tal för Hubert.
Kyrkan var full. Förutom vara familjer var det manga frimurare där, kollegor till Hubert och mig, vänner och grannar. Det kändes fint att han blev sa hedrad. Efter kyrkan drack vi kaffe i en lokal bredvid. Sedan samlades familjen (+Asa och Manfred) hemma hos oss.
Karin, Staffan o Eowyn samt Mamma och Gunnar är fortfarande kvar. Idag var vi i Giggling. Vi satt en stund i trädgarden. Det var skönt men ocksa mkt jobbigt för mig. Giggling är den plats som Hubert och jag "byggt" upp tillsammans (där ingen av oss hade en egen bakgrund) och en plats där vi varit mkt lyckliga. Det var jobbigt att se hans skor sta där och hans keps som hängde vid dörren. Jag fragar mig hela tiden hur nagot skall kunna bli roligt igen. Hur skall man kunna hitta pa nagot själv som känns bra. Jag vet inte, tiden far ge svaren. Jag förstar nu langsamt att Hubert är inte bara borta utan den del av tillvaron som vi alltid tillbringade tillsammans är nu nagot som jag maste klara av ensam. Det känns för tillfället mkt svart.
Jag tackar alla som hört av sig pa ett eller annat sätt och för de blommor vi fatt. Jag kommer ocksa att tacka personligt senare.
Mitt sista inlägg kommer att bli när jag skaffat mig ett nytt telefonnummer och ny e-mailadress. De jag har nu löper under Huberts adresser och det maste jag säga upp. Titta in pa bloggen om ett par veckor sa hittar ni de nya uppgifterna där.
Det blev en fin begravning. Första halvan var kyrklig och jag hade anlitat en svensk präst. Hon höll cermonien pa tva sprak, det var fint. Hon var hemma hos mig 2 dagar innan och vi pratade om Hubert. Agnes och Paul var ocksa med. Hon hade hittat ett ord för Hubert som hon talade mycket om under begravningen och det var "vetgirig". Det finns inget riktigt bra ord pa tyska men hon lyckades i alla fall fa till det. Det stämmer ju bra för han var ju nyfiken pa allt och alla och ville veta allt.
Den andra halvan av begravningen var Frimurarnas, de utförde en specilell cermoni. En av hans ordensbröder höll ocksa ett mycket fint tal för Hubert.
Kyrkan var full. Förutom vara familjer var det manga frimurare där, kollegor till Hubert och mig, vänner och grannar. Det kändes fint att han blev sa hedrad. Efter kyrkan drack vi kaffe i en lokal bredvid. Sedan samlades familjen (+Asa och Manfred) hemma hos oss.
Karin, Staffan o Eowyn samt Mamma och Gunnar är fortfarande kvar. Idag var vi i Giggling. Vi satt en stund i trädgarden. Det var skönt men ocksa mkt jobbigt för mig. Giggling är den plats som Hubert och jag "byggt" upp tillsammans (där ingen av oss hade en egen bakgrund) och en plats där vi varit mkt lyckliga. Det var jobbigt att se hans skor sta där och hans keps som hängde vid dörren. Jag fragar mig hela tiden hur nagot skall kunna bli roligt igen. Hur skall man kunna hitta pa nagot själv som känns bra. Jag vet inte, tiden far ge svaren. Jag förstar nu langsamt att Hubert är inte bara borta utan den del av tillvaron som vi alltid tillbringade tillsammans är nu nagot som jag maste klara av ensam. Det känns för tillfället mkt svart.
Jag tackar alla som hört av sig pa ett eller annat sätt och för de blommor vi fatt. Jag kommer ocksa att tacka personligt senare.
Mitt sista inlägg kommer att bli när jag skaffat mig ett nytt telefonnummer och ny e-mailadress. De jag har nu löper under Huberts adresser och det maste jag säga upp. Titta in pa bloggen om ett par veckor sa hittar ni de nya uppgifterna där.
Kommentarer
Trackback
