Sköna Söndag 15.02
Efter nästan 2 veckor pa sjukhuset fick Hubert permission över helgen. I fredags var han helt euforisk och jag började undra om hade fatt nagot uppiggande :-). Förra veckan pendlade vi mellan hopp och förtvivlan eftersom alla försök att lägga en inre stent i höger leverhalva hade misslyckats. Det var därför jätteskönt att se att han madde sa bra att vi kunde göra normala saker t.ex. ga och fika pa stan, promenera lite och planera för framtiden. Hubert vill gärna planera för saker som med mina matt mätt ligger oändligt langt fram t.ex sommarsemester. Jag tror att han pa sa sätt distanserar sig fran den jobbiga verkligheten.
I morgon skall ha infinna sig pa sjukhuset igen. Planen är att fortsätta med försöken med stenten. Emellertid har han funderat över helgen och matt sa bra att han överväger om han skall göra det eller lata det vara som det är. Han har för första gangen skrivit upp fragor som han skall ställa till läkarna. Det är bra. Vi far se i morgon hur det gar.
Jag har matt väldigt bra över helgen, naturligtvis pga att Hubert var sa pigg. I morse "pratade" jag ocksa med Eowyn - 4 veckor. Tur att det finns skype och webkamera när man bor utomlands. Eowyn gillar att bli pussad pa, det sag jag med kameran, hon blev alldeles stilla och väntade pa nästa puss. Däremot gillar hon inte att bli torkad om näsan eller om ögonen men vem gör det? Har ocksa fatt ett Valentinkort med ett litet fotavtryck vilket gladde mig mycket.
Jag tänker mycket pa en bok som jag läst; Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud. Jag hade köpt boken för en tid sedan och dragit mig för att läsa den men jag blev (positivt) tagen av boken. Anders Paulrud var journalist och författare (har skrivit manga fina böcker) och i boken skriver han om sin kommande död. Han är svart sjuk i lungcancer och dog strax efter. Boken är en poetisk berättelse i nu och datid. Han beskriver sin egen sorg över det som skall komma men pa ett mkt fint sätt. Som sagt jag tänker mycket pa det han skrev utan att bli ledsen men starkt berörd.
En bild Eowyn.
I morgon skall ha infinna sig pa sjukhuset igen. Planen är att fortsätta med försöken med stenten. Emellertid har han funderat över helgen och matt sa bra att han överväger om han skall göra det eller lata det vara som det är. Han har för första gangen skrivit upp fragor som han skall ställa till läkarna. Det är bra. Vi far se i morgon hur det gar.
Jag har matt väldigt bra över helgen, naturligtvis pga att Hubert var sa pigg. I morse "pratade" jag ocksa med Eowyn - 4 veckor. Tur att det finns skype och webkamera när man bor utomlands. Eowyn gillar att bli pussad pa, det sag jag med kameran, hon blev alldeles stilla och väntade pa nästa puss. Däremot gillar hon inte att bli torkad om näsan eller om ögonen men vem gör det? Har ocksa fatt ett Valentinkort med ett litet fotavtryck vilket gladde mig mycket.
Jag tänker mycket pa en bok som jag läst; Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud. Jag hade köpt boken för en tid sedan och dragit mig för att läsa den men jag blev (positivt) tagen av boken. Anders Paulrud var journalist och författare (har skrivit manga fina böcker) och i boken skriver han om sin kommande död. Han är svart sjuk i lungcancer och dog strax efter. Boken är en poetisk berättelse i nu och datid. Han beskriver sin egen sorg över det som skall komma men pa ett mkt fint sätt. Som sagt jag tänker mycket pa det han skrev utan att bli ledsen men starkt berörd.
En bild Eowyn.
Kommentarer
Trackback
